hej och hå och en tunna med rom...

Lilla Blå skrev väldigt intressanta rader om den gamla skörbjuggsmedicinen mojito^[1] och det påminde mig om två saker:

A) En annan gammal medicin, Gin och Tonic.

B) Jag har en icke färdigställd bloggpost om rom liggandes i min utkastkorg.

Jag börjar med Gin och Tonic. I min ungdom var jag barnsligt förtjust i en annan gindryck, nämligen Tom Collins. När polarna tog med sig en kasse öl eller en pava vin kunde jag stå hemma och pressa citroner, fixa sockerlag, blanda i detta i gin och ta med mig en kasse Tonic Water istället. Eller var det en kasse Club Soda? Minnet är lätt grumlat från dessa år men en sak är säkert. Vattnet innehöll kinin vilket är en gammal extremt effektiv behandling mot malaria.

Lite historik: Kinin blandades i kolsyrat vatten för att användas som malariamedicin i bland annat sydasien och Afrika. Drycken kallades Tonic water, eller Indian tonic water och hade en hemskt bitter smak. Britterna i Indien kom på ett utmärkt sätt att få sin medicin drickbar - de blandade helt enkelt i Gin i den för att dölja den bittra smaken. Den klassiska drinken Gin and Tonic var uppfunnen. I dagens Tonic water är kininhalten under en halv procent av den ursprungliga medicinska Tonicen och det går inte längre att förebygga malaria med en drink - men man kan ju alltid låtsas ;)

Så, över till den oavslutade bloggposten om rom. Den slängde jag nu. Hade kört fast. Skriver om den från början istället:

I höstas var jag på kick-off på mitt nya jobb. Det var ett par dagar fyllda med nya trevliga bekantskaper, både i form av mina nya arbetskamrater och en för mig dittils oprövad dryck; gyllene, lagrad rom.

Det var på en choklad- och dryckesprovning på kvällen jag gjorde bekantskapen; Grande Reserve Plantation Rum från Barbados är en gyllende pärla. En dryck väl värd att dricka som den är, precis som ett glas fin whisky eller cognac. En pärla med många dimensioner, rund och fin knäckig smak med inslag av flamberad banan, vanilj, arrak och torkad frukt. Rund, sa jag rund? Denna behöver man inte "bita av" men den gör ännu bättre tillsammans med en fin mörk chokladbit - helst med choklad från den finaste, sällsynta, ursprungliga sydamerikanska criollobönan som har en rund mångdimensionell smak som inte finns i den massproducerade chokladen från den vanligaste cacaobönan forrastero med betydligt skarpare smak.

Tillbaks till rommen - det var ju rom jag skulle skriva om och inte choklad.

Jag har insett att det är väldigt krångligt att kortfattat skriva om romtillverkning eftersom det inte finns regler för hur och var drycken får vara tillverkad, till skillnad från Cognac och Whisky. De lokala avvikelserna och traditionerna är stora.

Rom tillverkas uteslutande av sockerrörsmelass som får jäsa innan destilleringen. Grovt sett finns det tre sorters rom. Ljus, gyllene och mörk rom.

Den ljusa drycken filtreras före destilleringen och lagras därefter ett tag i stålfat, den har en väldigt ren, något sötaktig smak och används ofta som drinkingrediens - tillexempel i Lilla Blå:s mojito. Gyllene rom lagras under en längre tid i ekfat och den mörka rommen lagras ännu längre, i brända tunnor. Både ljus, gyllene och mörk rom kan vara smaksatt.

Rom härstammar från de karibiska öarna och var till en början en universalmedicin mot en massa sjukdomar. Drycken såldes billigt till sjömännen och den ökade fartygstrafiken till och från öarna höll sjörövarna på avstånd. Engelska flottan blev tvungen att införa ransonering till sina sjömän och i mitten av 1700-talet minskades ransoneringen genom att rommen späddes till hälften med vatten - den drycken kallades grog.

^[1] Att kapten Drakes gamla huskur (som Lilla Blå skrev om) faktiskt motverkar skörbjugg råder det inget tvivel om. Skörbjugg orsakas av brist på C-vitamin och lime som är väldigt C-vitaminrikt användes av sjömän för att motverka skörbjugg. Jag gissar att mojiton skapades för att göra medicinen lite roligare att ta.

---

Läs även andra bloggares åsikter om rom, sprit, karibien, choklad, cacao, kakao,