Förra helgen, när vi städade ut källaren, garaget och en del av uthuset gjorde jag ett fynd. En gammal keyboard klädd i röd vinyl.
I början av åttiotalet, efter det att min "gamla grupp" hade splittrats var jag med i diverse småband som dock nästan aldrig lämnade replokalen. Ett av banden var till en början inspirerat av skitiga garageband från '60-talet. Keyboard, vi saknade keyboard (och någon som spelade på den också). Efter lite sökande hittade vi en som kunde lira, men hade inget att spela på. Undanstuvat på en av musikaffärerna hittade vi skönheten, den var begagnad, den lät skitigt, den lät sextiotal, den var billig. Jag var den enda som kunde hosta upp pengar så den blev min.
Ett kort tag hängde den med, innan keyboardkillen försvann från stan. Vi fortsatte att harva på i replokalen ett tag till utan keyboard, ljudbilden ändrades, låtarna blev annorlunda. Efter ett halvår eller så rann det hela ut i sanden. Kvar har jag en keyboard och ett kassettband, dock från den senare tiden utan orgel.
.jpg)
Nu har den häng med genom alla flyttar. Jag tog fram den och pluggade in den - stendöd - inte ett pip, inte ett brus eller ens det minsta knaster fick jag ur den. Grannen, som är gammal elektriker och musiker tillkallades och vi skruvade upp locket. Mycket sladdar var det, mycket prylar. En hel oktav trängs i ena hörnet. Grannen och jag tittade ner i den, tittade på varandra, mumlade något ohörbart, ruskade på huvudet, skruvade ihop den igen och jag ställde tillbaks den i uthuset. Senare, kanske senare kan det vara värt att ta ett nytt grepp och felsöka.
---
Läs även andra bloggares åsikter om musik, instument, musikinstrument, elorgel, keyboard
prenumerera på flödet
.jpg)
Förbjud
