bright light... (uppdaterat)

Jag försöker förstå hur hon tänkte. Klart, bor och jobbar man i "mitt i stan" kan man ju kanske åka snålskjuts på andras energiförbrukning. Andra sköter transporterna, andra lagar mat åt en och så... Och som blondin lyser hon kanske upp omgivningen med lysande idéer också.


Läs även andra bloggares åsikter om blondin, elberoende, klimathotet, elransonering, vinter, kyla

Uppdatering: Andra tänker visst!

jag kan inte vara riktigt klok...

Klockan halv tre på natten satt jag och gjorde en IQ-test online.

Totalresultatet var "Övernormalt". Mattefrågorna gick galant, ord- och språkfrågorna med. Det logiska tänkandet ver det inte heller något problem med men det gick åt helsike med minnesfrågorna, när man skulle memorera siffror och dess ordningsföljd. Ni som har följt bloggen vet att jag brukar klaga på mitt minne, jag brukar glömma vilken våning jag har parkerat på i parkeringshuset, tappar bort kundvagnen på affären och så... Nu skyller jag på klockan, jag skyller på att jag sitter och gäspar men faan vet om jag vågar gå tillbaks och göra om testen när jag är pigg och utvilad. Tänk om det inte blir bättre, tänk om det blir sämre...

Andra bloggar om: iq-test

den eviga studenten

Smånotiser i tidningarna, dem man hittar efter andra eller tredje läsningen kan vara rätt underhållande ibland, eller vad sägs om den indiske mannen som lovat att inte gifta sig innan han tagit studentexamen. Han har försökt tappert sedan 1969 men misslyckats alla gånger, i det 38:e slutprovet lyckades han få 103 av 600 möjliga poäng. Den nu 73-årige Shiv Charan Yadav planerar att gifta sig med en kvinna i trettioårsåldern, den ålder han själv hade när han började studera. Om han nu lyckas någon gång.

Det framgår inte av ariklarna vad han studerar men det kanske finns lättare kurser, om han nu är så angelägen att gifta sig.

wow... jag är mållös...

Satt och tittade runt på klipp på Google Video förut idag. Hittade ett jag blev sittande framför, helt förundrad... Såg att den var 48 minuter lång, jag hade inte tid att titta i 48 minuter - skulle laga mat. Lappyn hamnade på köksbordet, jag övade på min simultanförmåga; titta på datorn och laga mat samtidigt - det tog tid att laga mat!

Om filmen: The Boy With The Incredible Brain, ett vetenskapligt mysterium. Grabben kan räkna ut allt i huvudet, ser siffrorna framför sig. Lyckades bland annat räkna upp de 25 000 första decimalerna av π ur minnet (ni vet 3,14159... det tog drygt fem timmar). En av inspirationskällorna till filmen Rain Man.

Andra bloggar om: autism, savant, geni

yes...

Jag visste det! Jag kan inte vara glömsk, det är nog bara så att jag har för mycket och för tillfället alldeles ovidkommande saker i huvudet. Mitt minne har avhandlats i diverse blogginlägg och jag har varit inne på denna teori tidigare (att jag egentligen inte är glömsk alltså). Nu har jag hittat en logisk föklaring, jag äter nämligen ganska stora mängder choklad! Choklad innehåller nämligen ett ämne, flavonol som nu har visat sig kunna förbättra minnet och göra oss smartare.

Sedan tidigare är det känt att mörk choklad är bra för hjärtat och blodtrycket. Jag känner mig därför riktigt nyttig nu och konstaterar även att cacao kommer från cacaobönan, bönor är grönsaker och alltså är choklad en grönsak.

dagens citat

"Two things are infinite: the universe and human stupidity; and I'm not sure about the universe."

-Albert Einstein

Andra bloggar om: citat

student igen...

Nu har det varit mycket musiksnack här, så över till något helt annat... Jag ska tydligen studera på äldre dar, nåja, det där med äldre var väl att ta i, i mina bättre dar är mer rättvist.

Jag ska läsa en 10-poängskurs på halvfart, parallellt med jobbet, vilket innebär att våren kommer att vara fulltecknad. Nu får jag tjänstledigt med lön viss tid, men det blir mycket jobba och plugga ändå.

Varför utsätter jag mig nu detta? Inte får jag bättre lön, inte får jag bättre jobb, inte kommer mina arbetskamrater att se upp till mig för att jag blir klokare. Jag har ingenting att vinna på det förutom personlig utveckling.

Nu är det 10 år sedan jag studerade på Mittuniversitetet senast, då var det inte universitet utan högskola. Jag har lätt tenta-fobi, kan vara fullständigt o-organiserad och fullständigt disträ. En sak gillar jag i alla fall, det är att skriva uppsats. Då skrev jag en 5-poängs b-uppsats, nu skall vårens arbete med projektplan mynna ut i en c-uppsats till hösten så kraven är betydligt högre. Jag tyckte i allafall att det var väldigt kul då . Den gången hade jag småbarn, jag satt ofta med stereohölurarna på full volym och läste. Likadant var det när jag läste för 15 år sedan. Men nu har barnen hunnit bli självgående tonåringar så det är ett mindre bekymmer.

(portföljen på bilden är inte min, men likadan. Denna har jag googlat fram, jag har lättare att hitta på google än i mina gömmor. Tänk om man kan börja googla hemma i källaren och i uthuset också! )

Jag måste i allafall leta rätt på min gamla ärvda bandyportfölj. Undrar vart jag har lagt den?

Javsstja, devisen på
institutionen förra gången var
"still confused but on a higher level"
och den ska jag leva
upp till nu också!

mer galenskap från det stora landet i väster...

Varning! Stoppa inga människor i denna tvättmaskin.

Det vinnande bidraget i Michigan Lawsuit Abuse Watch årliga tävling över idiotiska varningsskyltar varnar för att stoppa människor i tvättmaskinen. Att företag i USA garderar sig mot stämningar genom att varna för de mest idiotiska saker folk (inte) kan komma på att använda produkterna till är inte en skröna. M-LAW utser varje år en rad pristagare och bland 2006 års topplista hittar vi även en varning på en motorbåt: ”Använd aldrig en tändsticka eller någon annan eldslåga för att kontrollera bränslenivån” och en mobiltelefon med uppmaningen: ”Försök inte att torka din telefon i en mikrovågsugn".



Varningen jag fastnade mest för ändå var från något år tidigare; "Remove Child Before Folding" som även har blivit titeln på en bok vars syfte inte bara är att roa läsarna utan även ge en tankeställare till om USA's rättsystem har spårat ur när liknande varningstexter överhuvudtaget är nödvändiga. Boken finns att beställa på M-LAWs hemsida.

till minne av darwin

Darwins teorier om det naturliga urvalet hyllas med en årlig prisutdelning, The Darwin Awards, där personer som på ett ovanligt korkat sätt orsakat sin egen död får postumt pris.

"We salute the improvement of the human genome
by honoring those who accidentally remove themselves from it...
ensuring that the next generation is one idiot smarter."

Bissart? ja!
Kul? ja!

En av pristagarna blev en brasiliansk man, som efter ha misslyckats med att öppna en granat genom att köra över den med bilen till sist tog fram släggan. Han lyckades på andra slaget, dödade sig själv i explosionen, skadade sin arbetskamrat, 6 bilar och verkstaden han arbetade i.

jag, en guldfisk?

Guldfiskar har sällsynt dåligt minne, eller dom antas i allafall ha dåligt minne, om det är så på riktigt eller inte vet jag inte och jag tänker inte heller ta reda på det... inte nu i alla fall.

I alla fall, i bland känner jag mig som om jag har minne som en guldfisk - inte längre än tre sekunder. Men ofta kommer jag ihåg saker jag anstränger mig med att memorera. I går var jag till exmpel på stan och parkerade bilen i parkeringshuset, hade full koll på exakt var jag parkerade bilen. Trodde jag skulle det visa sig...

När mina ärenden var färdiga och jag kom tillbaks till parkeringshuset konstateraade jag med ett skratt att jag mycket väl kom ihåg vart jag hade ställt bilen, men jag hade absolut ingen koll på vilken våning den var på. Lyckligtvis är nu inte parkeringshuset så högt, och jag återfann min bil på exakt den plats jag hade lämnat den på - på andra våningen.

Häromdan var det nästan likadant, jag var och handlade mat och irrade omkring som en... ja... varför inte som en guldfisk inne på affären för att försöka komma ihåg vad det var jag skulle handla och det var inte många saker. Vid ett par tillfällen kom jag på vad jag letade efter, nästan som en ingivelse, släppte vagnen och satte med bestämda steg av i en given riktning för att två meter senare inte ha någon som helst aning om vart jag var påväg eller vad jag skulle ha. Det var bara att återgå till vagnen och fortsätta planlöst. Vid ett tillfälle kom jag på att jag skulle ha något i andra änden av butiken och parkerade därförr vagnen för att slippa trängas med den. Väl tillbaks med vad jag nu hade hämtat kom jag inte riktigt ihåg vart jag hade lämnat vagnen... det var bara att diskret titta runt tills jag såg den, naturligtvis på exakt samma ställe som jag lämnat den.

Nu tror jag egentligen inte att jag har guldfiskminne, inte heller att jag drabbats av alzheimer eller något liknande. Jag har bara en förmåga att nästan alltid ha fel saker i huvudet, jag går och tänker på allt annat än det jag egentligen borde tänka på, i alla fall just då.

fåfänga in absurdum...

Oj, vad hemskt... läser i dagens Aftonbladet om en kvinna i England som låtit plastikoperera sig 26 gånger under en 20- årsperiod, till en kostnad av 2,5 miljoner kr. Allt för fåfängans skull, det är bara hennes fötter som är orörda av kirurgena.

Den dag då plastikirurgerna kan komplettera sina skönhetsingrepp med att operera in moduler av intelligens, riktiga emotioner och andra personliga drag i sina patienters huvud kan jag tycka plastikkirurgi börjar bli intressant. Titta bara på alla dokusåpa-kändis-blondiner och andra kändisar som stolt visar upp sina "nya" bröst för veckotidningsfotograferna... komplettera med intelligensmoduler där så hade operationerna inte varit fullt så misslyckade.

För många år sedan nu råkade jag leka med en prislapp som hade lossnat från något, den kan ha suttit på någon solkrämstub eller så. Jag klistrade fast den på en tjejkompis siliconbröst när vi låg och solade. Det höll på att göra ont, riktigt ont... Beloppet på prislappen föll inte bröstägarinnan i smaken och hon blev besviken att jag inte uppskattade hennes exponerade bröst mer än så.

Människan är personlig med sina skavanker och brister, ofta är det personliga drag som gör en människa vacker och charmig, inte ett slätstruket stelt perfekt opererat, botoxinjicerat ansikte som utstrålar noll personlighet, ingen är helt perfekt och så ska det vara. Det finns så mycket annat som är viktigare än en plastik-krurgs-perfekt kropp, hela personligheten med humor, empati, glädje och humör.

Hustrun brukar skyta med att hennes bröst är "äkta" - jag är inte så imponerad över detta, visst är dom fina men jag är mer imponerad att hon inte är så fåfäng - och som sagt var, det finns andra kvaliteter som är viktigare.