Ibland kommer jag på, flera dagar senare att "det där hade jag kunnat blogga om..." så här kommer ett litet uppsamlingsheat med just sådana latenta blogguppslag:
Häromveckan skjutsade jag min dotter till skolan, både hon och jag var som vanligt ute i sista sekunden och jag bad henne hoppa av vid trafikljuset som lyste ilsket rött uanför skolan. När jag stannade bilen öppnade hon raskt dörren och kastade sig ut genom dörröppningen, men kroppen rörde sig bara en decimeter. "Oj, faan - jag sitter fast..." ropade hon i samma ögonblick som jag upptäckte att hon inte hade tagit av sig bilbältet. Det har tagit flera år att tjata in att dom
ska ha bilbälte på sig när man åker bil, nu verekar det vara dags för fortsättningskursen
"ta av bilbältet innan du kliver ur bilen". Nåväl, hon brukar skylla liknande fadäser med att hon är född blondin.
Förra veckan när jag skulle till jobbet, sista sekunden som vanligt, hamnade jag i diket med bilen. Jag skyller på plogbilsfaan som hade plogat vägen en dryg halvmeter bredare än vad den egentligen är, jag var tvungen att hålla ut långt åt sidan för några parkerade bilar mitt i vägen och så blev det som det blev. Nåväl, jag hann inte mer än fundera på hur jag skulle ta mig därifrån innan en av de parkerade bilarna backade fram till mig, föraren klev ur och kopplade ett spänband i bogseröglan. I en grisblink var jag uppe på vägen igen och efter att ha tackat så mycket för hjälpen kunde jag fortsätta ila till jobbet - jag kom inte ens för sent...
Jag är inte känd för att vara jätteteknisk och duktig att skruva i saker och ting (med undantag för datorer som på något underligt sätt är jätteenkla att montera ihop från en hög delar). Som barn (alltså, en bit in i förra årtusendet) var jag riktigt känd för att kunna skruva isär saker men aldrig få ihop dem igen, min leksakssamling bestod av mååånga sönderskruvade saker.
I alla fall, till saken nu... våran luft-luftvärmeväxlare har låtit som en helikopter ett tag och jag beställde en ny motor till den.
"Jätte-enkel att montera, var bara försiktig så du inte har sönder något" sa mannen på supporten och lovade att skicka med en anvisning
om han hittade någon, och det gjorde han
inte.
Oj... två timmar, 99 svordomar (minst) och ett antal ord jag inte vill att google ska knyta till den här bloggen senare var jag i alla fall färdig. Inte en skruv över, värmeväxlaren susar nu ett behagligt tyst susande nu när den blåser ut varmluften. Helikoptern har landat och jag är stolt över mig själv - riktigt stolt.
prenumerera på flödet
.jpg)
.jpg)
