bra 70-tal...

De senaste dagarna har jag kräkts mig genom bloggosfären. Vissa gånger har jag pallat fem sekunder, inte längre. Jag är själv medskyldig. Det handlar förståss om Mymlans utmaning att kora den slemmigaste 80-talslåten.

För att befria mig från alla hemska upplevelser har jag grävt ner mig i tuben, långt ner i YouTubes mörka djup har jag fyndat och njutit.

Nu utmanar jag bloggosfären att vaska fram höjdarna från sjuttiotalet. Jag skickar tillbaks utmaningen åt det håll det slemmiga åttiotalet kom ifrån. Johnny - du utmanade mig, och Mymlan, du fick oss att gräva i sörjan. Sätt igång och fiska fram gulkornen från sjuttiotalet i stället... Maria, du får åka med nu också, för jag litar på din musiksmak. Ni andra, alla ni andra får hjälpa till ni också!

Mitt bidrag? Iggy kanske. The Passenger är en superhöjdare men den grävde jag fram i förrförra inlägget. Bowie? Mmmmm, kanske... mycket bra kom därifrån, hela Ziggy Stardustplattan skulle kunna lämnas som bidrag. Sjuttiotalspunken? Ja, för mig skulle det gå bra men den är kanske för svår för den breda massan. Mitt förra inlägg, Iggy Pop i kort-kort och strumpeband fick mig osökt att tänka på en annan av sjuttiotalets storheter...

New York Dolls, Personality Crisis, 1973

David Johansen på sång, gitarristena Johnny Thunders och Sylvain Sylvain, basisten Arthur "Killer" Kane och trummisen Billy Murcia fick tillsammans med andra amerikanska band som Velvet Underground och Iggy and the Stooges en hel generation att hänga på sig instrumenten.

---
Läs även andra bloggares åsikter om sjuttiotal, 70-tal, utmaningar, musik