kundtjänst, var god dröj...

En av mina favoritbloggare, Lilla Blå, fick mig att garva ikväll. Jag besöker ofta den lilla blå bloggen för att insupa den sköna atmosfären och de alltid så välskrivna berättelserna. Berättelser, fiktiva som verkliga, berättas på ett mycket skönt sätt och så även idag.

Redan här kan jag passa på att säga att det inte var henne jag garvade åt, utan den idiotiska kamp hon fick utstå för att försöka felanmäla sitt döda internet.

I en sjuttonpunkterslista beskrivs frustrationen över att inte ens bli ordentligt bemött när man väl lyckas komma fram till kundtjänst för att felanmäsa sitt internet och sin telefon som alltså är stendöda. Någonstans i mitten av listan citerar hon Niklas, som till sist svarade på kundtjänst...

”Öh, duuu, det är två av dina grannar som har ringt och klagat också. Jamen, duuuu, då måste det vara något fel i ditt område. Det är konstigt, va, för vi har inga felrapporteringar i ditt område…!”

Ja, vad säger man om det? Konstigt att två andra också har lämnat felanmälningar trots att det inte finns felrapporteringar i området. Smart va? Kundtjänst är företagets ansikte utåt, mot sina kunder, där ska alla bestick finnas i lådorna, hissen skall gå ända upp...

Storyn har en hel del andra sköna poänger också, jag kan inte återge det, jag ska inte återge det. Läs själva.

Ungefär ner till de första punkterna där såg jag iallafall paralleller med mitt försök att byta internetleverantör förra veckan.

Först fyllde jag flitigt i ett flersidigt formulär på nätet. Efter sista knapptryckningen möttes jag av ett serverfelmeddelande som jag lyckades tyda till att de hade någon form av problem att skriva till databasen.

Sedan provade jag att ringa, och möttes av en sån där automatisk växel där man skall kryssa sig fram med att ettor, tvåor, treor och nior ni vet. Valde alternativet att bli kopplad till kundtjänst trots att klockan var tio minuter i stängningsdags. Efter femton minuters tystnad i luren gav jag upp och lade på. I stället lotsade jag mig fram till alternativet att genom självbetjäning teckna avtalet per telefon, en möjlighet som finns för redan befintliga telefonikunder, vilket jag är.

Knappade in mitt hemtelefonnummer och personnummer och möttes av en röst som sade att jag tyvärr inte kunde använda den automatiska tjänsten eftersom jag inte var kund, vilket jag är.

Suck, fyllde i ett formulär där jag förklarade läget, att deras bristande teknik hindrade mig från att skaffa internet från dem.

Några minuter efter att de öppnade dag två fick jag ett mejlsvar där de bad om ursäkt för deras teknikstrul och hänvisade mig att ringa dem. Sagt och gjort. Efter att ha kryssat mig genom menyalternativen kopplades jag till kundtjänst, och en knäpptyst väntan följde. Inget tut, ingen hissmusik, ingen röst som berättade att jag hade plats 147 i kön och samtidigt hänvisar till hemsidan på internet. Ingenting, bara tystnad. En dryg halvtimme senare gav jag upp och lade på luren. I ett nytt mejl hälsade jag dem att det inte heller gick att ringa dem.

I detta läge började jag tveka på om de var seriösa, vad händer om det strular. Okej, de svarade på det första mejlet rätt snabbt så de fick en chans till. Efter en timme blev jag iallafall uppringd på mobilen, trots att jag aldrig hade lämnat mitt mobilnummer, av en trevlig tjej som beklagade att tekniken inte fungerade och snabbt erbjöd sig att teckna avtalet direkt där och då. Jag tog det, jag sa ja, och hoppas innerligt att det inte är Niklas eller någon av hans kollegor som svarar om och när internet strejkar. Jag vill inte höra att det är konstigt att mina grannar också ringer och felanmäler trots att de inte har fått in någon felrapport.

Hallå, Lilla Blå, vad har du för internetleverantör?

---
Andra bloggar om: bloggtips, länktips, internet, internetleverantörer, isp, kundtjänst, bemötande