måndag 5 maj 2008

en gammal nära-döden-upplevelse

För några år sedan såg jag en engelsk punkdokumentär, och hajade till vid ett inslag. Hoppsan, där var jag... på den konserten. Nu kom jag att tänka på den igen när jag såg den nya reklamfilmen för KPA pension. Jag letade rätt på dokumentären och klippte ut inslaget. I en sällsynt kombination av extrem bloggtorka och stor tidsbrist har det dock tagit många dagar att färdigställa denna bloggpost.


Året var 1979, platsen London, jag var 15-16 år och tillsammans med några kompisar var vi i London för att "göra stan" och kolla på musik. Punken blommade för fullt och vi hann med en hel del oförglömliga konserter. Ett av de ögonblick jag aldrig kommer att glömma var Sham 69 på deras avskedskonsert i London.


Sham 69, Last stand, Rainbow Theatre, London 1979.

Sham 69 hade stora problem med bråk på sina konserter i England. Gruppen drog en väldigt blandad publik - punkare, skinheads, vänsteraktiv arbetarklass och högerliberala. Bråk var vardagsmat på deras konserter och 1979 fick de nog och tänkte kasta in handduken. Deras Last Stand i London blev inget undantag. Jag och mina kompisar hade blivit varnade, på snudd av idiotförklarade av Londonpunkarna att gå dit. Men det gjorde vi, gick dit alltså. Lokalen invaderades av 200 skinheads och stora slagsmål mellan punkare och skinheads bröt ut. Flaskor kastades på scenen och sångaren Jimmy Pursey stog på knä på scengolvet och bönade och bad publiken att behärska sig. I samma ögonblick som skinheadsen invaderade scenen och järnridån släpptes ner flydde vi genom nödutgången och mötte ett femtiotal poliser med hjälm, sköldar och höjda batonger som rusade in.

Det var inte den enda konserten på den resan som vi fick fly ifrån. På ett annat ställe, en annan konsert försvann plötsligt hälften av publiken ut mitt i spelningen, ut på gatan för att göra upp. När de började slåss inne i lokalen försvann vi genom nödutgången - ut på en mörk bakgård.

Sham 69 då, nej, det blev inte deras sista spelning - dock den sista i London. Bandet fortsatte att spela och ett halvår senare fick jag möjlighet att se dem igen, på hemmaplan.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Johnny sa...

Fan vad tufft att du var där, och vad bra att du skrev om det. :-)

rigg sa...

johnny >> det var några händelserika år jag gärna skulle vilja ha i repris :)