motvikten

Som kraftig motvikt till det sliskigt slemmiga 1980-talet som slemmar omkring i bloggosfären bjuder jag på en repris från det hårda, skramliga 1978, blev så glad för jag hittade ett klipp av denna som inte var avklippt på slutet. Grymt bra.

Singin la la la la la-la-la la
La la la la la-la-la la
La la la la la-la-la la
la-la

---
Andra bloggar om: iggy pop, musik

i'm bored

Sorry folks, roligare än såhär är jag inte just nu. Var på väg att plocka ut Buzzcocks gamla klassiker till detta inlägg. Kom dock snabbt ihåg att Pete Shelley redan har sjungit sitt Boredom, boredom... B'dum B'dum för er, här i bloggen, en gång redan.

Bråkdelen av en sekund senare hörde jag Iggy Pop sjunga för mig. Kastade mig ut på tuben och hittade snabbt igen klippet. Efter en stund hittade jag ett annat klipp med samma låt som faktiskt är riktigt underhållande, dels på grund av interjun och dels på grund av att Iggy inte ens bryr sig om att försöka mima läppsynkat till låten.

Iggy Pop: I'm Bored. "New Values" album 1979.

---
Läs även andra bloggares åsikter om iggy pop, tråkigt, vardag,

vem har sagt att man behöver sex strängar på en gitarr?

Råa akustiska versioner av klassiska "Louie, Louie", the Stooges "I wanna be your dog" och Jonathan Richmans "Pablo Picasso". Iggy hade uppenbara problem med sina gitarrsträngar.

---
Andra bloggar om: iggy pop, musik

tyvärr...

Tyvärr är detta en arbetshelg för mig, annars hade jag befunnit mig i Borlänge. Det har jag bloggat om tidigare.

Läser Aftonbladets recension och tycker det är synd att de skickar en recencent som är så taskigt påläst. Marcus Grahn tror att han befinner sig på the stooges första sverigespelning. Det gör han inte, det gjorde jag och Marcus kollega Per Bjurman 2004 i Skellefteå. Markus beklagar sig också över att hela låtsamlingen från Iggy & The Stooges Raw Power skippas. Faktum är att denna sättning av the stooges aldrig har spelat en enda låt från den lp:n. Jag vet inte om det är sant, ryktena säger att det var bröderna Ashetons krav till Iggy när de återförenades att inte spela material från bandets tredje platta från 1972 eller om det är Iggy själv som inte har tagit med de låtarna. Det Stooges som fanns mellan 1972 och 1974 och gav ut den aggressivt råa Raw Power var inte samma band som det nu återförenade bandet med orginalsättningen från 1968. 1972 härskade gitarristen James Williamsson bandet och han lyckades degradera Ron Asheton till basist och bröderna Asheton blev även genom ett kontrakt inte fullvärdiga bandmedlemmar utan bara betalda musiker. Därför spelas inte klassiska låtar som Search and Destroy, Raw Power och Penetration. De spelades av ett annat Iggy & the Stooges och senare av soloartisten Iggy Pop.

Aftonbladets recencent klagar också på att utan Iggy blir det stillbild. Att the stooges står statiska. Herregud, det gjorde de redan 1970. Bröderna Asheton skapar tillsammans med saxofonisten Steve Mackay och basisten (då Dave Alexander, nu Mike Watts) ljudväggen, ljudmattan, oväsendet och allt annat som Iggy kan klättra på, krypa på och bete sig som bara Iggy kan göra på en scen.

Nåväl, jag missade konserten. Tröstar mig med att de troligen inte var bättre än i Skellefteå. Den gången hade de nästan nyss startat om efter 35 år i malpåse, de var oslipade. Nu, efter några års spelande finns det risk att det börjar bli rutin och slenterian över det hela. Jag tycker mig ha hört det på de liveinspelningar man kan hitta på nätet.

----
Fotnot: Såg att Expressen återigen har sin recension av stooges skellefteåspelning 2004 på sin webplats. Fem getingar med motiveringen att det inte var en konsert utan bragdmedalj. Att Bjurman gav den fem plus har jag ju redan nämnt.

---

Andra bloggar om: musik, iggy, the stooges

å grabben fyller 60!

En av rockvärldens oldboys och stora överlevare fyller 60 år idag... Ett jättegrattis till James "Iggy Pop" Osterberg! Jag har redan bloggat en del om the stooges så här kommer litegrann om en annan framgångsrik period i hans karriär. 1976 var Iggy på benen igen efter en lång drogavvänjning. Hans gamla kompis David Bowie tog med honom till Berlin och tillsammans gjorde de två suveräna plattor (Idiot och Lust For Life, bägge 1977) med låtar som China Girl och The Passenger (China Girl är en av många Iggy-låtar David Bowie har gjort cover på). På den första turnen var David Bowie med på som kompmusiker på keyboard.

Här är två låtar med en trettioårig Iggy Pop med ett klassiskt kompband från 1977; Stacey Heydon (gitarr), Hunt Sales (trummor), Tony Sales (bas) och Scott Thurston (piano).

Iggy Pop, Sweet Sixteen, 1977

Iggy Pop, The Passenger, 1977

Mina andra bloggposter om Iggy Pop och the stooges finns samlade här.

___________
update: SvD rapporterar att de andra grabbarna i the stooges hyllade Iggy genom att spela "Happy Birthday" samtidigt som ballonger släpptes över scenen och ett stort foto av Iggy sänktes ner. Iggy muttrade några tackord :)

Andra bloggar om: musik, iggy pop, the stooges, iggy & the stooges, david bowie

my idea of fun

Så fick jag den med posten igår, the stooges nya platta "The Weirdness". Det är ingen direkt fortsättning på deras förra album "fun house" från 1970 (jag är konservativ här och skiljer på det stooges som fanns 1967 - 1970 med Ron Asheton på gitarr från bandet 1972 - 1974 med James Williamson). The Weirdness är en logisk utveckling där de håller sig från att försöka kopiera sig sjäva för att inte riskera att bli patetiska. Live har de lyckats konservera de gamla låtarna i orginalskick men det finns ingen anledning att försöka göra nya kopior av dem.

Borta är den malande wha-whapedalen som var Ron Ashetons varumärke, borta på gott och ont. Ron bevisar att han fortfarande är den "tuffa kille" som tillsammans med sin lillebror Scott Asheton den blyga, chinos- och cardiganklädde James Osterburg (a.k.a. Iggy Pop) såg upp till och försynt frågade om dom inte kunde starta ett band ihop för fyrtio år sedan. Ron levererar ett skitigt brutalt riffande på kompgitarren och ohämmade vassa, skärande rivande solon i nästan samma anda som 1970. Visst är det ett renare ljud, inte lika aggressivt, inte lika frenetiskt malande, inte lika farligt men ändå en av Iggys bättre plattor med det bästa band han någonsin haft.

Låtar som My Idea Of Fun, Mexican Guy och ATM svänger skönt, jag har svårt att låta bli att la-la-laaa-la-la-laa med i coola The Weirdness. Avslutningslåten I'm Fried har en skön saxofonkakafoni av Steve McKay som får mig att tänka på en engelsk recension av en stoogesspelning 2004 där recencenten hyllade McKays blowjob med saxofonen.

Aftonbladets Per Bjurman gav plattan +++ med kommentaren "Suveränt – men bara glimtvis" och att det annars ett statiskt oväsen som är "No Fun" för att anspela på en av the Stooges mest kända låtar från 1970. Själv använder jag, liksom i rubriken här låttiteln "My Idea Of Fun" för att sammanfatta det hela. Betyget? ++++ med motiveringen att the stooges gamla vinyl-lp skivor är oöverträffbara.


Andra bloggar om: musik, iggy pop, the stooges, iggy & the stooges

Update: Mina andra bloggposter om the stooges finns här

the weirdness

"There is no solo career right now,...I want to do this! I'm on a mission from the devil. I'm going to make a Stooges album. That's what I'm on."

Iggy Pop i höstas om den nya plattan.

Nu har jag lagt en order på en platta som släpps nästa vecka, the stooges nya platta The Weirdness. the stooges första skiva på 34 år (den första på 37 år med den legendariska sättningen Ron Asheton - gitarr, Scott Asheton - trummor och Steve Mackay på tenorsaxofon.)

Förväntningarna är höga, jag tror inte att jag blir besviken. Ett smakprov, nya låten "My Idea of fun" finns på the stooges officiella myspace. Jag återkommer med en recension så fort jag får skivan.

En lång artikel (samt videointervju med Iggy) finns i NY Times.

Tidigare blogginlägg om The stooges här och här


Andra bloggar om: musik, iggy pop, stooges, the stooges, iggy & the stooges

36 år mellan...

Gubbarna har blivit äldre men musiken är densamma...

T.V. Eye live 1970


T.V. Eye live 2006


Update: jag glömde nämna att det är iggy & the stooges på klippen...

Andra bloggar om: musik, iggy pop, stooges, the stooges, iggy & the stooges

peace & love & the stooges

För snart tre år sedan bilade jag ensam till Skelleftefestivalen för att titta på Iggy & The Stooges som då gjorde sin första och hittils enda sverigespelning ett par dagar innan de äntrade Roskildes scen. Spelningen var det häftigasete jag sett på en rock-scen, ett gäng gubbar i 55+ åldern som totalt rockade skiten ur allt och alla andra som klev på en scen. Så primalt primitivt, så enkelt och brutalt. Jag blev nästan nostalgiskt tårögd nu när jag letade rätt på och läste Per Bjurmans +++++ recension i Aftonbladet. Expressens recension var minst lika lysande men den hittar jag inte nu.

"Personligen hade jag även ynnesten att få se en hel del utländska drömspelningar. Iggy & The Stooges var till exempel en ren chock i Skellefteå

skrev Per Bjurman senare i Aftonbladet när han sammanfattade festivalsommaren 2004

Nu är det dags igen i sommar, Iggy hinner fylla 60 innan han ställer sig på Peace&Love festivalens scen i Borlänge tillsammans med sitt gamla band från sextiotalet. The Stooges i orginalsättning förutom Mike Watt på bas som har fått ersätta Dave Alexander som söp ihjäl sig på 70-talet. Gitarristen Ron Asheton och hans lillebror Scott (trummor) bildade The Stooges 1967 tillsammans med Iggy. Bandet upplöstes i denna sättning 1970 för att återuppstå ett tredjedels sekel senare som om världen hade stått stilla under tiden.


Andra bloggar om: musik, iggy pop, stooges, the stooges, iggy & the stooges

pop-öl

Iggy Pop öl som gjort för det perfekta rockpartyt?