my idea of fun

Så fick jag den med posten igår, the stooges nya platta "The Weirdness". Det är ingen direkt fortsättning på deras förra album "fun house" från 1970 (jag är konservativ här och skiljer på det stooges som fanns 1967 - 1970 med Ron Asheton på gitarr från bandet 1972 - 1974 med James Williamson). The Weirdness är en logisk utveckling där de håller sig från att försöka kopiera sig sjäva för att inte riskera att bli patetiska. Live har de lyckats konservera de gamla låtarna i orginalskick men det finns ingen anledning att försöka göra nya kopior av dem.

Borta är den malande wha-whapedalen som var Ron Ashetons varumärke, borta på gott och ont. Ron bevisar att han fortfarande är den "tuffa kille" som tillsammans med sin lillebror Scott Asheton den blyga, chinos- och cardiganklädde James Osterburg (a.k.a. Iggy Pop) såg upp till och försynt frågade om dom inte kunde starta ett band ihop för fyrtio år sedan. Ron levererar ett skitigt brutalt riffande på kompgitarren och ohämmade vassa, skärande rivande solon i nästan samma anda som 1970. Visst är det ett renare ljud, inte lika aggressivt, inte lika frenetiskt malande, inte lika farligt men ändå en av Iggys bättre plattor med det bästa band han någonsin haft.

Låtar som My Idea Of Fun, Mexican Guy och ATM svänger skönt, jag har svårt att låta bli att la-la-laaa-la-la-laa med i coola The Weirdness. Avslutningslåten I'm Fried har en skön saxofonkakafoni av Steve McKay som får mig att tänka på en engelsk recension av en stoogesspelning 2004 där recencenten hyllade McKays blowjob med saxofonen.

Aftonbladets Per Bjurman gav plattan +++ med kommentaren "Suveränt – men bara glimtvis" och att det annars ett statiskt oväsen som är "No Fun" för att anspela på en av the Stooges mest kända låtar från 1970. Själv använder jag, liksom i rubriken här låttiteln "My Idea Of Fun" för att sammanfatta det hela. Betyget? ++++ med motiveringen att the stooges gamla vinyl-lp skivor är oöverträffbara.


Andra bloggar om: musik, iggy pop, the stooges, iggy & the stooges

Update: Mina andra bloggposter om the stooges finns här