peace & love & the stooges

För snart tre år sedan bilade jag ensam till Skelleftefestivalen för att titta på Iggy & The Stooges som då gjorde sin första och hittils enda sverigespelning ett par dagar innan de äntrade Roskildes scen. Spelningen var det häftigasete jag sett på en rock-scen, ett gäng gubbar i 55+ åldern som totalt rockade skiten ur allt och alla andra som klev på en scen. Så primalt primitivt, så enkelt och brutalt. Jag blev nästan nostalgiskt tårögd nu när jag letade rätt på och läste Per Bjurmans +++++ recension i Aftonbladet. Expressens recension var minst lika lysande men den hittar jag inte nu.

"Personligen hade jag även ynnesten att få se en hel del utländska drömspelningar. Iggy & The Stooges var till exempel en ren chock i Skellefteå

skrev Per Bjurman senare i Aftonbladet när han sammanfattade festivalsommaren 2004

Nu är det dags igen i sommar, Iggy hinner fylla 60 innan han ställer sig på Peace&Love festivalens scen i Borlänge tillsammans med sitt gamla band från sextiotalet. The Stooges i orginalsättning förutom Mike Watt på bas som har fått ersätta Dave Alexander som söp ihjäl sig på 70-talet. Gitarristen Ron Asheton och hans lillebror Scott (trummor) bildade The Stooges 1967 tillsammans med Iggy. Bandet upplöstes i denna sättning 1970 för att återuppstå ett tredjedels sekel senare som om världen hade stått stilla under tiden.


Andra bloggar om: musik, iggy pop, stooges, the stooges, iggy & the stooges

the weirdness

"There is no solo career right now,...I want to do this! I'm on a mission from the devil. I'm going to make a Stooges album. That's what I'm on."

Iggy Pop i höstas om den nya plattan.

Nu har jag lagt en order på en platta som släpps nästa vecka, the stooges nya platta The Weirdness. the stooges första skiva på 34 år (den första på 37 år med den legendariska sättningen Ron Asheton - gitarr, Scott Asheton - trummor och Steve Mackay på tenorsaxofon.)

Förväntningarna är höga, jag tror inte att jag blir besviken. Ett smakprov, nya låten "My Idea of fun" finns på the stooges officiella myspace. Jag återkommer med en recension så fort jag får skivan.

En lång artikel (samt videointervju med Iggy) finns i NY Times.

Tidigare blogginlägg om The stooges här och här


Andra bloggar om: musik, iggy pop, stooges, the stooges, iggy & the stooges

tyvärr...

Tyvärr är detta en arbetshelg för mig, annars hade jag befunnit mig i Borlänge. Det har jag bloggat om tidigare.

Läser Aftonbladets recension och tycker det är synd att de skickar en recencent som är så taskigt påläst. Marcus Grahn tror att han befinner sig på the stooges första sverigespelning. Det gör han inte, det gjorde jag och Marcus kollega Per Bjurman 2004 i Skellefteå. Markus beklagar sig också över att hela låtsamlingen från Iggy & The Stooges Raw Power skippas. Faktum är att denna sättning av the stooges aldrig har spelat en enda låt från den lp:n. Jag vet inte om det är sant, ryktena säger att det var bröderna Ashetons krav till Iggy när de återförenades att inte spela material från bandets tredje platta från 1972 eller om det är Iggy själv som inte har tagit med de låtarna. Det Stooges som fanns mellan 1972 och 1974 och gav ut den aggressivt råa Raw Power var inte samma band som det nu återförenade bandet med orginalsättningen från 1968. 1972 härskade gitarristen James Williamsson bandet och han lyckades degradera Ron Asheton till basist och bröderna Asheton blev även genom ett kontrakt inte fullvärdiga bandmedlemmar utan bara betalda musiker. Därför spelas inte klassiska låtar som Search and Destroy, Raw Power och Penetration. De spelades av ett annat Iggy & the Stooges och senare av soloartisten Iggy Pop.

Aftonbladets recencent klagar också på att utan Iggy blir det stillbild. Att the stooges står statiska. Herregud, det gjorde de redan 1970. Bröderna Asheton skapar tillsammans med saxofonisten Steve Mackay och basisten (då Dave Alexander, nu Mike Watts) ljudväggen, ljudmattan, oväsendet och allt annat som Iggy kan klättra på, krypa på och bete sig som bara Iggy kan göra på en scen.

Nåväl, jag missade konserten. Tröstar mig med att de troligen inte var bättre än i Skellefteå. Den gången hade de nästan nyss startat om efter 35 år i malpåse, de var oslipade. Nu, efter några års spelande finns det risk att det börjar bli rutin och slenterian över det hela. Jag tycker mig ha hört det på de liveinspelningar man kan hitta på nätet.

----
Fotnot: Såg att Expressen återigen har sin recension av stooges skellefteåspelning 2004 på sin webplats. Fem getingar med motiveringen att det inte var en konsert utan bragdmedalj. Att Bjurman gav den fem plus har jag ju redan nämnt.

---

Andra bloggar om: musik, iggy, the stooges

my idea of fun

Så fick jag den med posten igår, the stooges nya platta "The Weirdness". Det är ingen direkt fortsättning på deras förra album "fun house" från 1970 (jag är konservativ här och skiljer på det stooges som fanns 1967 - 1970 med Ron Asheton på gitarr från bandet 1972 - 1974 med James Williamson). The Weirdness är en logisk utveckling där de håller sig från att försöka kopiera sig sjäva för att inte riskera att bli patetiska. Live har de lyckats konservera de gamla låtarna i orginalskick men det finns ingen anledning att försöka göra nya kopior av dem.

Borta är den malande wha-whapedalen som var Ron Ashetons varumärke, borta på gott och ont. Ron bevisar att han fortfarande är den "tuffa kille" som tillsammans med sin lillebror Scott Asheton den blyga, chinos- och cardiganklädde James Osterburg (a.k.a. Iggy Pop) såg upp till och försynt frågade om dom inte kunde starta ett band ihop för fyrtio år sedan. Ron levererar ett skitigt brutalt riffande på kompgitarren och ohämmade vassa, skärande rivande solon i nästan samma anda som 1970. Visst är det ett renare ljud, inte lika aggressivt, inte lika frenetiskt malande, inte lika farligt men ändå en av Iggys bättre plattor med det bästa band han någonsin haft.

Låtar som My Idea Of Fun, Mexican Guy och ATM svänger skönt, jag har svårt att låta bli att la-la-laaa-la-la-laa med i coola The Weirdness. Avslutningslåten I'm Fried har en skön saxofonkakafoni av Steve McKay som får mig att tänka på en engelsk recension av en stoogesspelning 2004 där recencenten hyllade McKays blowjob med saxofonen.

Aftonbladets Per Bjurman gav plattan +++ med kommentaren "Suveränt – men bara glimtvis" och att det annars ett statiskt oväsen som är "No Fun" för att anspela på en av the Stooges mest kända låtar från 1970. Själv använder jag, liksom i rubriken här låttiteln "My Idea Of Fun" för att sammanfatta det hela. Betyget? ++++ med motiveringen att the stooges gamla vinyl-lp skivor är oöverträffbara.


Andra bloggar om: musik, iggy pop, the stooges, iggy & the stooges

Update: Mina andra bloggposter om the stooges finns här

å grabben fyller 60!

En av rockvärldens oldboys och stora överlevare fyller 60 år idag... Ett jättegrattis till James "Iggy Pop" Osterberg! Jag har redan bloggat en del om the stooges så här kommer litegrann om en annan framgångsrik period i hans karriär. 1976 var Iggy på benen igen efter en lång drogavvänjning. Hans gamla kompis David Bowie tog med honom till Berlin och tillsammans gjorde de två suveräna plattor (Idiot och Lust For Life, bägge 1977) med låtar som China Girl och The Passenger (China Girl är en av många Iggy-låtar David Bowie har gjort cover på). På den första turnen var David Bowie med på som kompmusiker på keyboard.

Här är två låtar med en trettioårig Iggy Pop med ett klassiskt kompband från 1977; Stacey Heydon (gitarr), Hunt Sales (trummor), Tony Sales (bas) och Scott Thurston (piano).

Iggy Pop, Sweet Sixteen, 1977

Iggy Pop, The Passenger, 1977

Mina andra bloggposter om Iggy Pop och the stooges finns samlade här.

___________
update: SvD rapporterar att de andra grabbarna i the stooges hyllade Iggy genom att spela "Happy Birthday" samtidigt som ballonger släpptes över scenen och ett stort foto av Iggy sänktes ner. Iggy muttrade några tackord :)

Andra bloggar om: musik, iggy pop, the stooges, iggy & the stooges, david bowie

36 år mellan...

Gubbarna har blivit äldre men musiken är densamma...

T.V. Eye live 1970


T.V. Eye live 2006


Update: jag glömde nämna att det är iggy & the stooges på klippen...

Andra bloggar om: musik, iggy pop, stooges, the stooges, iggy & the stooges

den gamla bluestrummisen

The Prime Movers, en vit amerikansk bluesgrupp från mitten av sextiotalet som aldrig blev stora och kända, de spelade inte ens in en skiva, hur kan de ha kultstatus nu och återfinnas på YouTube?

Svaret sitter bakom trummorna. Den då 18-19-årige James Newell Osterberg jr, som femtonåring trummis i rockgruppen The Iguanas skulle ett par år senare, efter att ha mellanlandat i Chicago för att lära sig mer om blues lägga ifrån sig trumpinnarna, deklarera att endast svarta musiker borde få spela blues och istället bilda rockgruppen The Psycadelical Stooges (senare The Stooges) tillsammans med bröderna Ron och Scott Asheton. James tog i denna vända artistnamnet Iggy Stooge vilket senare blev Iggy Pop.

Let me make it clear that Iggy was a GREAT drummer. He worked hard at his drumming and practiced until he got it right, like learning to do the 'double shuffle', something he learned from the great Sam Lay. It took him weeks, but he got it down cold.

Michael Erlewine. Lead Singer, harmonica

---
Läs även andra bloggares åsikter om blues, rock, musik, trummor, iggy pop

vem har sagt att man behöver sex strängar på en gitarr?

Råa akustiska versioner av klassiska "Louie, Louie", the Stooges "I wanna be your dog" och Jonathan Richmans "Pablo Picasso". Iggy hade uppenbara problem med sina gitarrsträngar.

---
Andra bloggar om: iggy pop, musik

utmanad igen

Blev utmanad av den döende badankan. [hans utmaning]

Tio första

Första bästa kompis: Bo-Göran, jag var sju år och flyttade in i samma trappuppgång som honom, många år senare startade vi ett punkband tillsammans.
Första bil: En nästan ny VW Golf GT '86, ärvde den efter pappa när han dog ett halvår senare.
Första kärlek: Har faktiskt glömt bort vad hon hette...
Första husdjur: En hamster, den rymde och åt upp ett fotalbum.
Första semester: Första semestern utan föräldrar var en språkresa till Hastings 1976.
Första jobb: Sommarjobbade som tidningsbud en sommar. Festade hela nätterna och delade ut tidningarna på väg hem.
Första köpta skiva: Troligen KISS första LP som jag köpte redan 1974.
Första riktiga kärlek: hmmm... svår fråga...
Första piercing: Har inte ens haft örhänge.
Första konsert: En kompis till Bo-Göran och mig spelade i stockholmspunkbandet Bitch Boys och tog med oss på en kaotisk spelning i Tensta som slutade med att vi fick fly med poliseskort. Vi blev "frälsta", åkte hem till Sundsvall och köpte instrument. (1978)

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Öl, kommer inte ihåg vad det stog på burkarna.
Senaste bilfärd: Bil till jobbet i morse.
Senaste filmen du såg: Räknas videosnuttar från YouTube?
Senaste ringda telefonsamtal: Tjänstesamtal, sekretessbelagt.
Senaste bubbelbadet: På ett spa för ett drygt år sedan.
Senaste spelade cd: the stooges "Weirdness".
Senaste kyss: I natt.
Senaste gången du grät: I höstas nån gång.
Senaste måltiden: Grillad entrecôte igår kväll.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej.
Blivit arresterad: En polis riktade sitt tjänstevapen mot mitt huvud en gång innan han såg att det var en "snorunge" (anm: hans ordval). Jag och en kompis provkörde bilar på en bilaffär mitt i natten. Mamma fick hämta mig på polisstationen, jag var väl 14 eller så...
Blivit kär vid första ögonkastet: Om.
Fastnat med blicken i någons urringning: Det har väl hänt ;)
Fått ditt hjärta krossat: *snyft*
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Inte i nyktert tillstånd!
Haft ett one night stand: Ja.
Busringt till någon: Det var en hobby som barn.

Sex saker du gjort idag

1. Snoozat
2. Kört bil till jobbet
3. Druckit kaffe
4. Gjort massor (nåja... lagomt mycket) jobbrelaterade saker.
5. Bloggat
6. Gått på lunchrast

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Min musiksamling
2. Min dator
3. Min mobiltelefon
4. Min kamera
5. Min gamla elbas

Fyra personer du kan berätta allt för

Törs jag inte berätta här, men jag är ganska öppen...

Tre val

Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Vaddå och? Måste jag välja blir det choklad!

Två saker att göra innan du dör

1. Leva bra tills jag blir pensionär (ganska många år kvar)
2. Bli en lycklig pensionär

En sak du ångrar

Jag försöker låta bli att titta i den backspegeln.

------

Pust, då blev den färdig. Meningen med dessa utmaningar är att man ska skickan dem vidare. Avstår från det utan lämnar det öppet. De som känner sig manade kan lämna en blänkare i kommentarerna!

bra 70-tal...

De senaste dagarna har jag kräkts mig genom bloggosfären. Vissa gånger har jag pallat fem sekunder, inte längre. Jag är själv medskyldig. Det handlar förståss om Mymlans utmaning att kora den slemmigaste 80-talslåten.

För att befria mig från alla hemska upplevelser har jag grävt ner mig i tuben, långt ner i YouTubes mörka djup har jag fyndat och njutit.

Nu utmanar jag bloggosfären att vaska fram höjdarna från sjuttiotalet. Jag skickar tillbaks utmaningen åt det håll det slemmiga åttiotalet kom ifrån. Johnny - du utmanade mig, och Mymlan, du fick oss att gräva i sörjan. Sätt igång och fiska fram gulkornen från sjuttiotalet i stället... Maria, du får åka med nu också, för jag litar på din musiksmak. Ni andra, alla ni andra får hjälpa till ni också!

Mitt bidrag? Iggy kanske. The Passenger är en superhöjdare men den grävde jag fram i förrförra inlägget. Bowie? Mmmmm, kanske... mycket bra kom därifrån, hela Ziggy Stardustplattan skulle kunna lämnas som bidrag. Sjuttiotalspunken? Ja, för mig skulle det gå bra men den är kanske för svår för den breda massan. Mitt förra inlägg, Iggy Pop i kort-kort och strumpeband fick mig osökt att tänka på en annan av sjuttiotalets storheter...

New York Dolls, Personality Crisis, 1973

David Johansen på sång, gitarristena Johnny Thunders och Sylvain Sylvain, basisten Arthur "Killer" Kane och trummisen Billy Murcia fick tillsammans med andra amerikanska band som Velvet Underground och Iggy and the Stooges en hel generation att hänga på sig instrumenten.

---
Läs även andra bloggares åsikter om sjuttiotal, 70-tal, utmaningar, musik