prenumerera på flödettyvärr...
Tyvärr är detta en arbetshelg för mig, annars hade jag befunnit mig i Borlänge. Det har jag bloggat om tidigare.
Läser Aftonbladets recension och tycker det är synd att de skickar en recencent som är så taskigt påläst. Marcus Grahn tror att han befinner sig på the stooges första sverigespelning. Det gör han inte, det gjorde jag och Marcus kollega Per Bjurman 2004 i Skellefteå. Markus beklagar sig också över att hela låtsamlingen från Iggy & The Stooges Raw Power skippas. Faktum är att denna sättning av the stooges aldrig har spelat en enda låt från den lp:n. Jag vet inte om det är sant, ryktena säger att det var bröderna Ashetons krav till Iggy när de återförenades att inte spela material från bandets tredje platta från 1972 eller om det är Iggy själv som inte har tagit med de låtarna. Det Stooges som fanns mellan 1972 och 1974 och gav ut den aggressivt råa Raw Power var inte samma band som det nu återförenade bandet med orginalsättningen från 1968. 1972 härskade gitarristen James Williamsson bandet och han lyckades degradera Ron Asheton till basist och bröderna Asheton blev även genom ett kontrakt inte fullvärdiga bandmedlemmar utan bara betalda musiker. Därför spelas inte klassiska låtar som Search and Destroy, Raw Power och Penetration. De spelades av ett annat Iggy & the Stooges och senare av soloartisten Iggy Pop.
Aftonbladets recencent klagar också på att utan Iggy blir det stillbild. Att the stooges står statiska. Herregud, det gjorde de redan 1970. Bröderna Asheton skapar tillsammans med saxofonisten Steve Mackay och basisten (då Dave Alexander, nu Mike Watts) ljudväggen, ljudmattan, oväsendet och allt annat som Iggy kan klättra på, krypa på och bete sig som bara Iggy kan göra på en scen.
Nåväl, jag missade konserten. Tröstar mig med att de troligen inte var bättre än i Skellefteå. Den gången hade de nästan nyss startat om efter 35 år i malpåse, de var oslipade. Nu, efter några års spelande finns det risk att det börjar bli rutin och slenterian över det hela. Jag tycker mig ha hört det på de liveinspelningar man kan hitta på nätet.
----
Fotnot: Såg att Expressen återigen har sin recension av stooges skellefteåspelning 2004 på sin webplats. Fem getingar med motiveringen att det inte var en konsert utan bragdmedalj. Att Bjurman gav den fem plus har jag ju redan nämnt.
Läser Aftonbladets recension och tycker det är synd att de skickar en recencent som är så taskigt påläst. Marcus Grahn tror att han befinner sig på the stooges första sverigespelning. Det gör han inte, det gjorde jag och Marcus kollega Per Bjurman 2004 i Skellefteå. Markus beklagar sig också över att hela låtsamlingen från Iggy & The Stooges Raw Power skippas. Faktum är att denna sättning av the stooges aldrig har spelat en enda låt från den lp:n. Jag vet inte om det är sant, ryktena säger att det var bröderna Ashetons krav till Iggy när de återförenades att inte spela material från bandets tredje platta från 1972 eller om det är Iggy själv som inte har tagit med de låtarna. Det Stooges som fanns mellan 1972 och 1974 och gav ut den aggressivt råa Raw Power var inte samma band som det nu återförenade bandet med orginalsättningen från 1968. 1972 härskade gitarristen James Williamsson bandet och han lyckades degradera Ron Asheton till basist och bröderna Asheton blev även genom ett kontrakt inte fullvärdiga bandmedlemmar utan bara betalda musiker. Därför spelas inte klassiska låtar som Search and Destroy, Raw Power och Penetration. De spelades av ett annat Iggy & the Stooges och senare av soloartisten Iggy Pop.
Aftonbladets recencent klagar också på att utan Iggy blir det stillbild. Att the stooges står statiska. Herregud, det gjorde de redan 1970. Bröderna Asheton skapar tillsammans med saxofonisten Steve Mackay och basisten (då Dave Alexander, nu Mike Watts) ljudväggen, ljudmattan, oväsendet och allt annat som Iggy kan klättra på, krypa på och bete sig som bara Iggy kan göra på en scen.
Nåväl, jag missade konserten. Tröstar mig med att de troligen inte var bättre än i Skellefteå. Den gången hade de nästan nyss startat om efter 35 år i malpåse, de var oslipade. Nu, efter några års spelande finns det risk att det börjar bli rutin och slenterian över det hela. Jag tycker mig ha hört det på de liveinspelningar man kan hitta på nätet.
----
Fotnot: Såg att Expressen återigen har sin recension av stooges skellefteåspelning 2004 på sin webplats. Fem getingar med motiveringen att det inte var en konsert utan bragdmedalj. Att Bjurman gav den fem plus har jag ju redan nämnt.
---
Andra bloggar om: musik, iggy, the stooges
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar