ibland vill jag inte tänka ett steg längre...

Satt och lyssnade på radion i bilen på väg hem från jobbet idag. Ett inslag om att blanda socker i vägsaltet för att minska rosten på bilarna lät väldigt intressant. Bättre för miljön skulle det också vara. Men dyrare, mycket dyrare. Och dåligt för älgarna eftersom de lockas till det söta och tar sig till vägarna för att festa på det söta, goda.

Innan jag var framme var det en tittare lyssnare som hade ringt in till studion och tipsat om att man gravar lax i socker/saltblandning och att man kanske kunde grava lax direkt vid vägrenen. Själv kom jag att tänka på en dokumentär på tv för ett eller ett par år sedan, om en engelsman som tog tillvara och åt trafikdödade djur han hittade vid vägrenen. Snart kan man få färdiggravat. Hmmm... Varför måste jag tänka vidare det där sista steget ibland? Varför alla konstiga associationer? Nu mår jag illa...


---
Läs även andra bloggares åsikter om socker, salt, trafik, miljö, bilar, rost, vägverket