nu börjar det...

"Kicka på den här datorn"
"Vart på datorn ska jag klicka?"
"På skrivbordet"
"Skrivbordet?"
"Ja, om du tittar på skrivbordet, vad ser du då?"
"Skärmen"
"Inte en ikon som heter den här datorn?"
"Ikon? Jag har datorn på golvet"
"Eeeehhh... Jag tror det är bäst att jag tittar på din dator själv, är du hemma ett tag?"

Året var 1995, närmare bestämt i mellandagarna mellan jul och nyår. En före detta arbetskompis till mig hade fått sin första dator ett par dagar tidigare, dagen före julafton hade han kopplat upp den, lagom till paketöppningen på julaftonen hade den kraschat. Innan hjälp anlände hade till och med hårddisken hunnit blivit formaterad, vilket visade sig vara väldigt olyckligt då alla drivrutiner och installationsfiler fanns på den.

Nåväl, det var ett av mina tidiga "supportjobb" i kompiskretsen. Jag fick igång den datorn, åtminstone temporärt, men vad jag minns gick den aldrig riktigt bra. Sedan dess har jag hjälpt till med en hel del krassliga datorer, byggt några datorer, byggt hemsidor, enklare forum, krånglat med databaser och pysslat i största allmänhet men jag har aldrig jobbat med datorer, yrkesmässigt alltså. Nu sitter jag på jobbet en fredag eftermiddag ganska exakt en månad efter starten i mitt nya jobb - som utbildare i ett stort it-projekt. En månad har vi haft på oss att lära och förbereda oss. På måndag börjar allvaret.

Har nyss blivit varse att lägsta nivån på datorkunskaperna hos användarna fortfarande ligger på en relativt låg nivå, fast de flesta har bytydligt bättre eller riktigt bra datorvana. Fixade jag supporten den där dagen för drygt tjugå tolv år sedan fixar jag det nu också.

Fredag eftermiddag och jag längtar till jobbet på måndag morgon!