är lite seg idag...

Nu är jag tillbaks på banan igen efter en hektisk helg. Äldsta ungen är inte unge längre, han fyllde 20 i fredags. Som en påminnelse till sina föräldrar rev han av hörnet på shoppinglistan och lämnade det hemma när han stack och handlade. FÖRÄLDRAFRITT. Efter en kväll med mer och mindre vuxna kompisar var det bara att lämna över huset till ungdommarna.



Lördag morgon ägnades åt att städa, diska, plocka inför släktens antågande. En av mina specialiteter åkte in i ugnen också - en chokladkladdkaka jag lärde mig baka när jag var fjorton och sedan har bakat hundratals av. För att få lite pausmusik medans kakan gräddades slog jag på The Kids Are Alright på DVD:n. Där blev jag sittandes drygt en och en halv timme, helt borta från tid och rum, fängslad av paisleymönster, kråsskjortor, trummor och gitarrer som slås sönder på parti och minut... Ja, där satt jag medans hustrun vilade i form. Helt plötsligt fick jag syn på klockan. Lätt panik ut i köket för att fixa det sista av disken, kände lukten av... hmmm... chokladkaka i ugnen. En och en halv timme i ugnen - den stackars kakan är perfekt kladdig efter 35 minuter i ugnen så nu var den lite väl genomgräddad.

Jaja... det fanns fikabröd så det räckte till och blev över ändå.

Lördag kväll - ny fest, denna gång ett trettioårskalas. Vaknade på morgonkvisten och kurerade huvudvärken, somnade om och fick mig en skön sovmorgon.

---
Läs även andra bloggares åsikter om fest, bakning, the who