är det bara jag?

Ibland har YouTube en liten egenhet. Det är helt omöjligt att kopiera ut hela embed-koden för att lägga in en video i bloggen. Markerar man hela koden och kopierar den får man ändå bara med en snutt. Jag har felsökt, det är inte blogger som felar, det är inte web-läsaren, det händer lite då och då, det händer på olika datorer. Det måste vara tuben.

Nåväl, sent igår skulle jag komplettera min postning om Norman Smith, den legendariske musikproducenten som avled förra veckan. Tuben jäklades hela tiden och tillslut gav jag upp... Så här är "the rest of the story":

Norman, eller Normal som John Lennon kallade honom hade en hel del duster med den excentriske Syd Barrett i studion. Ibland vann Barrett - ibland vann Smith. Han klippte bland annat ner (och bort) en del allt för långa friformsimprovisationer för att de bättre skulle passa radiolyssnarna och skivköparna. Smith uppmuntade Barrett att skriva sina klassiska pop-sånger istället för det mera instrumentala improvisationerna bandet spelade live på den tiden. "Dessa låtar passar utmärkt i en konserthall där publiken kan dansa - men hör de sådan musik i radion skulle de troligen spy".

Ett av tillfällena där Norman Smith vann första ronden och Syd Barrett den andra ronden var under inspelningen av Jugband Blues, den sista låt Barrett skrev som medlem i Pink Floyd. Norman förkastade Syd Barretts mellanspel i låten. Han vägrade honom använda den. I affekt lämnade Barrett studion och kom tillbaks med Frälsningsarméns blåsorkester. "Spela vad ni vill" beordrade Barrett dem. Norman gav upp och mixade in det i låten.

Pink Floyd, Jugband Blues. A Saucerful of Secrets 1968

---
Andra bloggar om: musik, norman smith, john lennon, syd barrett, pink floyd, död