fawlty towers, greek ed.

Det mest skruvade restaurangbesök jag någonsin gjort var under en båtkryssning runt småöarna utanför Lefkas. Vi gjorde några stopp för att bada och titta runt, samt ett längre stopp där det fanns möjlighet att äta lunch på någon av den lilla byns restauranger. En stor båt hade nyss anlänt och vi kom in i hamnen ungefär samtidigt som en annan, så det var gott om hungriga människor som klev av samtidigt. Första restaurangen var proppfull, den andra var påväg att fyllas men på den tredje fanns det lediga bord.

Det såg riktigt mysigt ut. När vi satte kurs mot ett ledigt bord kom ägaren, Jacob, och två servitörer springande och dukade av bordet och lade på ny duk. Det hela var gjort på några sekunder och jag blev imponerad över deras snabbhet. Väl vid bordet fick vi snart våra menyer, sedan blev vi sittande. Vi såg hur de tre killarna som serverade sprang mellan köket och borden och vi studerade hur en kvinna klätt i ilsket rött stod vid köket och skällde på kökspersonalen och servitörerna. Efter en stund kom de iallafall och tog upp beställning, på drycken. "Order food from boss" fick jag till svar när jag försökte beställa in maten. Sedan följde en lång väntan på drycken. Under tiden studerade vi Jacobs frenetiska bläddrande i sitt orderblock när han inte tog upp beställningar och servitörerna som sprang fram och tillbaks över restaurangen och fick skäll av den rödklädda i köket varenda gång de rusade in dit.

Ett grekiskt sällskap på ca 10 personer hade anlänt till bordet bredvid strax efter oss. När det hade gått en anmärkningsvärt lång tid utan att de fått in dryckerna de beställt, trots påminnelser, tog en av kvinnorna saken i egna händer och gick helt enkelt in i köket och hämtade flaskor och glas, till den rödkläddas högljudda protest. Servitören hämnades genom att helt enkelt bara slänga ifrån sig bestickshögen vid deras bord. Efter ett bra tag kom iallafall Jacob för att ta upp beställningen. Vid detta lag hade vi insett att det inte skulle gå så fort så va hade bestämt oss för att äta något snabblagat. Jag valde Gyrostallrik, dottern tog en spagetti med tomatsås och hustrun bad om en hamburgertallrik med strips (eller chips som det engelskinfluerat heter där). Jacob förklarade med yviga gester att han hade slut på biffkött men att hon kunde få valfilét sofrito istället. "Vad som helst bara det är med chips" svarade hustrun lite surt. "Sofrito... is the meat fried?" undrade hon. "Yes, it's sofrito" försäkrade Jacob.

Jacob tar upp beställning från två bord samtidigt,
personerna som springer förbi i bakgrunden är serveringspersonalen.

Hursomhelt, där satt vi och studerade personalen och väntade, väntade och väntade. Den grekiska kvinnan som hade hämtat sina drycker själv tittade på oss och nickade bort mot Jacob, där han stog och bläddrade i sitt block, och sade på knagglig engelska "crazy man, crazy woman, crazy restaurant". Vid ett tillfälle vände sig den rödklädda, skällande kvinnan sig om med en bricka i ena handen samtidigt som ena servitören rusade in i köket och han fick en klockren smäll med brickhörnet i skrevet och var sedan dubbelvikt i fem minuter.

När jag började känna mig både hungrig och stressad över att vi hade en båt att passa kom så äntligen maten. Hustrun rynkade på näsan när hon fick se en tallrik valkött kokt i sås, serverat med ris och efter en stunds diskussion med servitören och den rödklädda kvinnan kom Jacob och förklarade att stripsen var slut. De fick ta ut den tallriken igen och istället beställde hon in en tallrik spagetti med tomatsås. Samtidigt såg vi hur (nästan) alla andra tallrikar som lämnade köket hade en portion strips.

Nu var tiden knapp, vi formligen kastade i oss maten och bad om notan. Ingenting hände, efter att ha fått "yes yes" till svar tre gånger tappade jag mitt humör litegrann, skällde ut servitören och förklarade för honom att vi skulle gå utan att betala om vi inte fick betala inom två minuter. "yes yes" svarade han och fortsatte sedan att springa fram och tillbaks genom restaurangen som om ingenting hade hänt utan att göra den minsta ansats att fixa våran nota. Grekerna vid bordet bredvid jublade och kvinnan där vände sig till mig och sade "If I were you i left long time ago without paying". Resten av familjen var inte med på idén att ta en springnota utan istället gick jag in i köket och förklarade vänligt för den rödklädda att hon fick välja att ta betalt för maten eller inte, eftersom båten skulle gå om fem minuter.

"You pay to Jacob, you can only pay to Jacob" svarade hon. Jag svarade att Jacob var i andra änden av restaurangen, fullt upptagen med att ta upp beställningar. "Ok, give me a minute - then go" svara hon då samtidigt som hon ropade till honom. Efter en lång omräkning av notan, bort med sofriton och dit med en till portion pasta kunde vi äntligen rusa mot båten, en och en halv timme efter vi kom dit. Maten var usel, servicen ännu sämre men vi hade haft kul. Ett minnesvärt besök på en helt snurrig restaurang.

---
Andra bloggar om: sommar, semester, grekland, mat, restauranger, humor