prenumerera på flödethe put a spell on us...
I måndags gick jag och lyssnade på en intressant låt i mina lurar, intressant både som låt och story, tänkte blogga om den då men annat kom i vägen. Nu när jag satte mig ner och kollade några detaljer upptäckte jag att det var Jay Hawkins dödsdag i måndags, han avled den 12 februari 2000 efter en lång och brokig karriär, 71 år gammal. Var det ödet som gjorde att jag lyssnade på låten och tänkte blogga om den just den dagen?
Ni har säkert hört låten allihopa; "I Put A Spell On You". Den har spelats in av Creedence Clearwater Revival, Marilyn Manson, Them (Van Morrisons gamla 60-talsgrupp), Sonique, Arthur Brown, The Animals, Joe Cocker, Nick Cave, Bryan Ferry, Pete Townshend (från The Who), David Gilmour (från Pink Floyd) och många andra, ingen har på något sätt kommit upp i samma klass som orginalet.
Orginalversionen är det nog inte lika många som har hört, Screamin' Jay Hawkins fullständigt skönt galet brutala version från 1956. Historien bakom låten är rätt kul, första tagningen blev en tam ballad. producenten frågade Jay varför det lät så häftigt live och så tamt i studion, han svarade med att live var det party, whisky, kvinnor och att nu var dom i en studio. Producenten tänkte till, stack i väg och fixade grillad kyckling, revbenspjäll och massor med whisky. När sedan rullbandspelaren rullade igång och bandet började spela var dom allihopa rejält aspackade, Jay Hawkins låg på golvet och skrek och sjöng andra halvan av låten och visste inte ens om att han hade spelat in en singel när folk började prata om den veckan efter. Rullbandet med balladversionen brändes upp av producenten, Jay Hawkins brände bilderna där han låg på golvet men han hade fått en ny sångstil och ett nytt namn; Screamin' Jay Hawkins var född.
Orginalversionen är det nog inte lika många som har hört, Screamin' Jay Hawkins fullständigt skönt galet brutala version från 1956. Historien bakom låten är rätt kul, första tagningen blev en tam ballad. producenten frågade Jay varför det lät så häftigt live och så tamt i studion, han svarade med att live var det party, whisky, kvinnor och att nu var dom i en studio. Producenten tänkte till, stack i väg och fixade grillad kyckling, revbenspjäll och massor med whisky. När sedan rullbandspelaren rullade igång och bandet började spela var dom allihopa rejält aspackade, Jay Hawkins låg på golvet och skrek och sjöng andra halvan av låten och visste inte ens om att han hade spelat in en singel när folk började prata om den veckan efter. Rullbandet med balladversionen brändes upp av producenten, Jay Hawkins brände bilderna där han låg på golvet men han hade fått en ny sångstil och ett nytt namn; Screamin' Jay Hawkins var född.
2 kommentarer:
Så bra låt att det gör ont.
lilla blå: mmmmm... grymt bra, står högt på min topplista över historiens bästa låtar!
Skicka en kommentar