om en köttbullsmacka...

När jag var liten var det mycket jag hade bestämda åsikter om att jag inte tyckte om, i matväg alltså. Ibland blev jag lurad, jag hade bestämt mig för att jag inte tyckte om grädde, på alla födelsedagar åt jag snällt gräddtårta efter att ha blivit ilurad att det var smörkräm, för smörkräm åt jag. Jag minns än idag hur jag kände mig lurad när jag insåg att jag gladeligen hade smaskat i mig massor med gräddtårta, men jag svalde snabbt besvikelsen och mumsade vidare på tårtorna.

En hel del saker följde med till vuxen ålder och en hel del saker har jag lärt mig äta när jag var 30+. Senap tillexempel, och sill. Jag tyckte om gravlaxsås men inte senap, sedan började jag äta senapsill. Långt efter det insåg jag att senap är jättegott och sedan hamnade andra sillsorter på min tallrik. Rödbetor var en annan sak jag redan som barn bestämde mig för att jag inte tyckte om. På jobbet finns ett café där vi köper frukostmackorna. De har bland annat köttbullsmackor med rödbetssallad. I alla år jag har jobbat där har jag någon gång emellanåt bett att få köttbullsmacka utan rödbetsallad och har det funnits köttbullar kvar har dom snällt gjort i ordning en åt mig. I höstas bestämde jag mig för att ta mod till mig och köpte en sådan macka med en stor klick rödbetsallad, mmm, smaskigt... jättegott! Hann med några rödbetsalladsköttbullsmackor innan jag gick på en nattperiod på jobbet. Nu har jag gått över till dagarbete igen, förra gången jag skulle äta macka var rödbetsalladen slut, men i morse fick jag njuta - och söla kletiga rödbetsbitar över halva fikarumsbordet. Tänk vad mycket gott jag har missat under alla år. Nu lever jag efter principen att ingenting är äckligt innan jag har testat det, surströmming är hittils det enda som har avfärdats som oätbart genom detta.