mera barrett...

Jag kan inte riktigt släppa tankarna på Syd Barrett. Under hösten 1967, strax efter hans lysande ögon hade förvandlats till "black holes in the sky" som hans kamrater senare skulle beskriva dem i Shine On You Crazy Diamond, skrev han några fruktansvärt utlämnande textrader i de sista låtarna han skrev åt Pink Floyd.

Bandets dåvarande producent Peter Jenner har beskrivit hur Barrett satt och tittade på sig själv när han skrev "Vegetable Man" som senare spelades in, men på de övrigas begäran inte togs med på den andra LP'n "A Saucerful Of Secrets" där Barrett bara medverkar fragmentariskt.

"And all the lot is what I got,
It's what I wear, it's what you see,
It must be me, it's what I am,
Vegetable man.

I've been looking all over the place for a place for me,
But it ain't anywhere, it just ain't anywhere.
Vegetable man, vegetable man,
He's the kind of person, you just gonna see him if you can,
Vegetable man"

Ur "Vegetable Man", 1967

Jenner kallar även texten i Jugband Blues (från A Saucerful Of Secrets) för den ultimata självdiagnosen i ett schizofrent tillstånd:

"It's awfully considerate of you to think of me here
And I'm much obliged to you for making it clear
That I'm not here."
.......
"And I'm grateful that you threw away my old shoes
And brought me here instead dressed in red
And I'm wondering who could be writing this song"

Ur "Jugband Blues", 1967

För att inte tala om "Scream Thy Last Scream Old Woman With A Cascet" som är en av de mest skruvade låtar jag har hört, den spelades som Pink Floyds tredje singel, men EMI vägrade ge ut den.

Både "Vegetable Man" och "Scream..." spelades in av BBC för en radiosändning, men de spelades inte på många år.

Andra bloggar om: syd barrett, pink floyd