det här...

Det här trodde jag inte var en fackterm!

[ via ]

tur och otur...

Jag var mindre än en decimeter från att krocka rejält idag, vilket måste räknas som tur, även om oskicklighet och skicklighet från min sida var ingredienser i det hela också!

Jag var helt övertygad att det var torsdag idag, nästan hela dagen. Fick veta strax före lunch att det var fredag. Min tur gav mig en oplanerad kortvecka eftersom jag var helt inställd på att jobba imorgon.

Hörde på TV4-nyheterna nyss att vi med månadslön arbetar gratis idag, den 29:e februari, eftersom vi inte har mer i lön trots att vi arbetar en dag mer än andra år. Otur, men tur ändå att jag fick en kortvecka.

---

Läs även andra bloggares åsikter om tur, otur, skottår, förvirring, skottdagen

bloggtyper

Internet vimlar av olika "tester" som sprids på bloggarna, jag har kört några av dem här också och den gemensamma nämnaren är att de bara är på skoj, väldigt oseriösa med andra ord. Men ofta väldigt roliga och ibland ganska träffande.

Nu har Mymlan hittat ett test som faktiskt verkar riktigt seriöst.

Enligt testen är jag, iallafall som bloggare, "idealist" och "den omtänksamme". Tja, jag vet inte, känner inte riktigt igen mig i beskrivningarna. En del stämmer dock - fast jag har lite svårt att tolka och analysera mig själv.

---
Läs även andra bloggares åsikter om test, personlighet, bloggtyp, analys

Uppdatering: Testet är fortfarande betaversion och kommer att finslipas under helgen.

bra 70-tal...

De senaste dagarna har jag kräkts mig genom bloggosfären. Vissa gånger har jag pallat fem sekunder, inte längre. Jag är själv medskyldig. Det handlar förståss om Mymlans utmaning att kora den slemmigaste 80-talslåten.

För att befria mig från alla hemska upplevelser har jag grävt ner mig i tuben, långt ner i YouTubes mörka djup har jag fyndat och njutit.

Nu utmanar jag bloggosfären att vaska fram höjdarna från sjuttiotalet. Jag skickar tillbaks utmaningen åt det håll det slemmiga åttiotalet kom ifrån. Johnny - du utmanade mig, och Mymlan, du fick oss att gräva i sörjan. Sätt igång och fiska fram gulkornen från sjuttiotalet i stället... Maria, du får åka med nu också, för jag litar på din musiksmak. Ni andra, alla ni andra får hjälpa till ni också!

Mitt bidrag? Iggy kanske. The Passenger är en superhöjdare men den grävde jag fram i förrförra inlägget. Bowie? Mmmmm, kanske... mycket bra kom därifrån, hela Ziggy Stardustplattan skulle kunna lämnas som bidrag. Sjuttiotalspunken? Ja, för mig skulle det gå bra men den är kanske för svår för den breda massan. Mitt förra inlägg, Iggy Pop i kort-kort och strumpeband fick mig osökt att tänka på en annan av sjuttiotalets storheter...

New York Dolls, Personality Crisis, 1973

David Johansen på sång, gitarristena Johnny Thunders och Sylvain Sylvain, basisten Arthur "Killer" Kane och trummisen Billy Murcia fick tillsammans med andra amerikanska band som Velvet Underground och Iggy and the Stooges en hel generation att hänga på sig instrumenten.

---
Läs även andra bloggares åsikter om sjuttiotal, 70-tal, utmaningar, musik

en till...

Jag fortsätter rensa min själ från alla sliskigt slemmiga '80-talslåtar jag har utsatts för i bloggosfären den senaste veckan genom att lyssna på en massa riktig och bra musik istället.Har just kommit över till - just det... '80-talet.

Iggy Pop Live San Fran 1981. Jag MÅSTE hitta igen den DVD:n i min samling... Bara måste...

Iggy Pop, här iklädd kort-kort, strumpeband och ...eeehhh... strumpor framför glatt 1969 från just 1969.

Ehhh... Jag såg Iggy live 1981. På en liten rökig gammal teater i Köpenhamn!

---
Andra bloggar om: 80-tal, 1969, iggy pop, musik, strumpbyxor

motvikten

Som kraftig motvikt till det sliskigt slemmiga 1980-talet som slemmar omkring i bloggosfären bjuder jag på en repris från det hårda, skramliga 1978, blev så glad för jag hittade ett klipp av denna som inte var avklippt på slutet. Grymt bra.

Singin la la la la la-la-la la
La la la la la-la-la la
La la la la la-la-la la
la-la

---
Andra bloggar om: iggy pop, musik

kundtjänst, var god dröj...

En av mina favoritbloggare, Lilla Blå, fick mig att garva ikväll. Jag besöker ofta den lilla blå bloggen för att insupa den sköna atmosfären och de alltid så välskrivna berättelserna. Berättelser, fiktiva som verkliga, berättas på ett mycket skönt sätt och så även idag.

Redan här kan jag passa på att säga att det inte var henne jag garvade åt, utan den idiotiska kamp hon fick utstå för att försöka felanmäla sitt döda internet.

I en sjuttonpunkterslista beskrivs frustrationen över att inte ens bli ordentligt bemött när man väl lyckas komma fram till kundtjänst för att felanmäsa sitt internet och sin telefon som alltså är stendöda. Någonstans i mitten av listan citerar hon Niklas, som till sist svarade på kundtjänst...

”Öh, duuu, det är två av dina grannar som har ringt och klagat också. Jamen, duuuu, då måste det vara något fel i ditt område. Det är konstigt, va, för vi har inga felrapporteringar i ditt område…!”

Ja, vad säger man om det? Konstigt att två andra också har lämnat felanmälningar trots att det inte finns felrapporteringar i området. Smart va? Kundtjänst är företagets ansikte utåt, mot sina kunder, där ska alla bestick finnas i lådorna, hissen skall gå ända upp...

Storyn har en hel del andra sköna poänger också, jag kan inte återge det, jag ska inte återge det. Läs själva.

Ungefär ner till de första punkterna där såg jag iallafall paralleller med mitt försök att byta internetleverantör förra veckan.

Först fyllde jag flitigt i ett flersidigt formulär på nätet. Efter sista knapptryckningen möttes jag av ett serverfelmeddelande som jag lyckades tyda till att de hade någon form av problem att skriva till databasen.

Sedan provade jag att ringa, och möttes av en sån där automatisk växel där man skall kryssa sig fram med att ettor, tvåor, treor och nior ni vet. Valde alternativet att bli kopplad till kundtjänst trots att klockan var tio minuter i stängningsdags. Efter femton minuters tystnad i luren gav jag upp och lade på. I stället lotsade jag mig fram till alternativet att genom självbetjäning teckna avtalet per telefon, en möjlighet som finns för redan befintliga telefonikunder, vilket jag är.

Knappade in mitt hemtelefonnummer och personnummer och möttes av en röst som sade att jag tyvärr inte kunde använda den automatiska tjänsten eftersom jag inte var kund, vilket jag är.

Suck, fyllde i ett formulär där jag förklarade läget, att deras bristande teknik hindrade mig från att skaffa internet från dem.

Några minuter efter att de öppnade dag två fick jag ett mejlsvar där de bad om ursäkt för deras teknikstrul och hänvisade mig att ringa dem. Sagt och gjort. Efter att ha kryssat mig genom menyalternativen kopplades jag till kundtjänst, och en knäpptyst väntan följde. Inget tut, ingen hissmusik, ingen röst som berättade att jag hade plats 147 i kön och samtidigt hänvisar till hemsidan på internet. Ingenting, bara tystnad. En dryg halvtimme senare gav jag upp och lade på luren. I ett nytt mejl hälsade jag dem att det inte heller gick att ringa dem.

I detta läge började jag tveka på om de var seriösa, vad händer om det strular. Okej, de svarade på det första mejlet rätt snabbt så de fick en chans till. Efter en timme blev jag iallafall uppringd på mobilen, trots att jag aldrig hade lämnat mitt mobilnummer, av en trevlig tjej som beklagade att tekniken inte fungerade och snabbt erbjöd sig att teckna avtalet direkt där och då. Jag tog det, jag sa ja, och hoppas innerligt att det inte är Niklas eller någon av hans kollegor som svarar om och när internet strejkar. Jag vill inte höra att det är konstigt att mina grannar också ringer och felanmäler trots att de inte har fått in någon felrapport.

Hallå, Lilla Blå, vad har du för internetleverantör?

---
Andra bloggar om: bloggtips, länktips, internet, internetleverantörer, isp, kundtjänst, bemötande

en slemmig musikutmaning

Nu haglar utmaningarna tätt! Jag har blivit utmanad att vara med att kora "slemmigaste 80-talslåten"! När jag först såg rubriken i min knuff-mojäng här på högersidan tänkte jag -"hjälp, jag som var allergisk mot slemmiga låtar redan på 80-talet, jag kan ju inga slemmiga 80-talslåtar".

Sant, men nästan bara nästan sant. Som gammal (på den tiden ung) punkare var slemmig musik det stora hatobjektet. Så, jag blundade, lutade mig tillbaks och försökte minnas vad jag nästan kräktes av att höra...

Duran Duran - Girls on film, 1981. Musiken är som kräkmedel men av någon anledning sneglade jag väl på musikvideon (här i ocensurerad version) på MTV.

Utmaningen kastas snabbt vidare till maria, nfavm, c v. tijaax och lilla blå... No hard feelings om någon av dessa tycker detta är för slemmigt att befatta sig med!

Uppdaterat : Ser nu att Johnny redan har gett Maria detta uppdrag!

---

Lekledaren här är Mymlan och hon kommer att sammanställa alla bidrag som hamnar i hennes kommentarfält.
---
Andra bloggar om: musik, utmaningar

konst i bloggosfären...

Det var en del konstprat i bloggosfären i helgen. Maria hade kulturdepression, totalt utvsulten på god, intressant konst. Johnny kontrade det med att påpeka den vardagliga brukskonsten vi alla skapar - oavsett om det är till oss själva i form av ett snyggt skrivbordsunderlägg på datorn eller det vi delar med oss genom bloggar, där till och med orden och stilen vi använder kan vara konst.

I morse uppmanade Lotten oss alla att göra denna vecka till museivecka. Att blogga om ett museibesök som vi inte ens behöver ha gjort.

Först vill jag bjuda på lite egen konst, skapad av mig själv under de övre tonåren. På den tiden gjorde jag några få tavlor för eget bruk, mest bara för att det var kul. Hade väl också en kortare dröm om att söka in på konstskola...

Ödet, (detaljbild) akryl på duk, 1983.
Jag minns att min tanke med det hela var att livet svävade mellan det gråsvarta helvetet och det klarblå himelriket. Tonåren i ett nötskal?

Bob Marley, linoleumtryck 1981 eller 1982.
Tekniken var att smeta akrylfärg på handskuren linoleumplatta.
Tryckt i ca 10 ex. Detta exemplar är ett nytryck för några år sedan som en 40-årspresent till min granne.

Så, över till Lottens önskemål om museibloggning. Det häftigaste museibesöket var på Musée Picasso. Under min första tågluff stannade jag till ett par veckor i Juan-les-Pins på den franska Rivieran. Grannbyn Antibes inrymmer ju det berömda Picassomuséet som jag besökte flera gånger och slogs av vilken enorm bredd Picasso hade under sin verksamma period. En riktigt häftig upplevelse att se både teckningar, glas och porslin i en mängd olika stilar och tekniker. På samma tågluff hamnade jag också på en stor Andy Warhol-utställning någonsts i Schweiz vilket ocså var en höjdarupplevelse.

Mitt nästa museibesök blir nog att ta en vända på vårat fina stadsmuséum för att se om min faster fortfarande hänger där (alltså inte hon själv utan någon av hennes tavlor).

---
Andra bloggar om: tavlor, konst, målningar, ord, bloggar, picasso

en vardagsutmaning.

Johnny körde en så'n där dagsutmaning tidigare idag. Den som läste den och inte hade nåt bättre för sig kunde känna sig utmanad, skrev han. Jag kände mig träffad såhär på kvällskvisten.

Han hade blivit utmanad av Lotten (som tydligen också utmanade mig såg jag när jag läste hennes finstilta)

1. Vädret utanför mitt fönster:
Sist jag var ute idag (på förmiddagen) var det strålande solsken, 9 plusgrader, vårbäckar längst gatorna och allmänt härligt vårväder. Hallå... det är fortfarande februari, jag har ju inte ens hunnit skotta snö i vinter och jag bor en bit upp i norrland. Vart tog vintern vägen? Just nu är det stjärnklar himmel och några plusgrader (3 plus enligt datorn)

2. Lyssnar på just nu:
Fläktljudet från datorn. Tv:ns ljud som kommer sorlande från nedervåningen.

3. I går gick jag och lade mig:
Drygt klockan ett tror jag.

4. I dag vaknade jag:
Telefonen ringde 07.58. DET ÄR SÖNDAG IDAG!

5. Jag har på mig:
Mina 501:or, vit t-shirt T-shirt, svarta strumpor och... få se nu... mörkgråa kalsonger...

6. Senaste person som ringde mig:
Sonen.

7. Senaste person som jag ringde upp:
Yngsta dottern, bad henne göra sig redo när jag skulle hämta henne från en kompis.

8. Senaste person som skickade sms till mig:
Yngsta dottern, hon bad mig ta med hennes mobilladdare.

9. Senaste person som jag skickade sms till:
(tittar i loggen) En kollega - vanligt vardagligt tjänsteärende...

10. Senaste vän jag addade på Facebook:
Minns inte. Har lagt ner...

11. Som addade dig:
Samma svar som ovanstående.

12. Senaste person som mejlade mig:
Johnny.

13. Sista sajt som jag kollade på:
Dewdrops of my mind.

14. Ska göra idag:
Försöka sova en välbehövlig sömn.

15. Bra eller dålig dag idag?
Som en vanlig söndag i raden av vanliga söndagar.

Uppdatering: Glömde skicka utmaningen vidare... "Den som läser detta och inte har nåt bättre för sig kan känna sig utmanad" var en bra formulering.

---
Andra bloggar om: utmaning, utmaningar, vardag

med fyra vänsterben...

Vi var och skulle köpa nya köksstolar idag. Vi hade vält valt ut några sedan tidigare på IKEA men när vi såg dem idag igen blev vi tveksamma. Vi beslutade oss för att köpa en stol och montera ihop hemma för att se hur den passade, för att slippa släpa på en massa platta paket eftersom vi ändå var så tveksam till modellen.

Ute på tag-själv-lagret fanns det två stolar kvar, greppade en av kartongerna men bytte ut den mot den andra, eftersom den kartongen såg lite helare ut.

Väl hemma och med stolens alla delar uppackade framför mig såg jag nog lika fundersam ut som den tecknade gubben i IKEA:s monteringsanvisning. Bägge benparen var identiska. Helt identiska. Stolsben skall vara spegelvända om man jämför höger och vänster sida.


Skrattande skruvade jag ändå på de bägge paren vänsterben, bara för att kunna ställa upp stolen vid köksbordet och förkasta modellen.

---
Andra bloggar om: ikea, möbler, stolar, fel

bildtrick i blogger... (Uppdaterad)

Jag fick frågan hur i he***e jag lyckades få in en bakgrundsbild i en bloggpost.

Uppdaterad: Jag har lagt hela denna anvisning i en PDF-fil HÄR!

Det började med att jag la in bilden som en vanlig bild i bloggposten när jag skrev den. Satt och tittade på inlägget och tänkte "nä, det här är ju en perfekt bakgrundsbild". Jag har ju flera gånger använt färgad bakgrund i bloggen så jag visste ungefär hur jag skulle göra.

Lite trixigt var det, kan jag erkänna, innan jag lyckades googla fram helt rätt kod.

För att göra detta tricks måste man handskriva lite HTML-kod. I blogger klickar du på Edit Html fliken och skriver in koden för hand. Här kommer koden, tänk på att bilden redan måste ligga på nätet och att den upprepas oavbrutet både på bredden och höjden, så det måste vara en bild som är gjord för att användas som bakgrundsbild.

Tänk också på att det inte är hela bloggposten som påverkas, utan bara området mellan den första div-taggen och den avslutande /div-taggen. Du kan därför behöva lägga ett antal radbrytningar mellan den första taggen och textstarten.

Börja med att skriva denna div-tagg som lägger in bilden som bakgrund (byt naturligtvis ut länk/bild.jpg mot adressen till din bild):

<div style="BACKGROUND-IMAGE: url(http://länk/bild.jpg)">

är det bara jag?

Är det bara jag som har strul med blogger just nu? Funktionen att jag får ett mejl när någon lämnar en kommentar i blogger fungerar väldigt krassligt. Något enstaka mejl kommer fram. Lika dåligt fungerar det med att jag får mejl när någon svarar på en kommentar, eller kommenterar efter mig i andras blogger-bloggar.


---
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, blogger, blogspot, e-post, mejl, kommentarer, bloggkommentarer

småkrassligt...

• Hustrun är genomförkyld och ligger nerbäddad.
• Datorn har fått nå't virus.
• Blogger strular med mejlen när någon kommenterar i bloggen. Likaså är det lite si-och-så med mejl när någon har lämnat en kommentar efter mig på någon annan blogg.
• Själv har jag lätt ont i huvudet och är småsnuvig - känner mig allmänt seg.

nostalgi med saft och bullar...

När jag var liten fanns en rad bruks- och vardagsföremål i var mans hem, föremål som hade en design som har gjort dem till klassiker, svensk industridesign när den är som bäst. Många av de föremålen hade några år på nacken, designade redan på 1950-talet.

Jag minns min barndom med saft och kakor, glass eller ett glas O'boy bullar vid köksbordet med en perstorpsplatta jag minns att jag tyckte var lite grå och tråkig som barn.

Hursomhelst, Virrvarr som bordskivan hette påmindes jag om när jag kikade in hos Johnny igår. Han hade snyggt lagt virrvarr som bakgrund i högerspalten på bloggen och snabbt sattes min hjärna i arbete med att bena mig bakåt i tiden, tillbaks till 60-talets barndom. Tillbaks till glasspinnar, mammas kanelbullar, pannkaka och sylt, knallpulverpistoler och blodpudding med lingonsylt.

Mönstret designades 1958 av Sigvard Bernadotte och 50-årsjubiléet firas nu med en designtävling, Formica Impress Design Award 2008.

Andra designhöjdare jag minns från min bardom är bland annat kobratelefonen och Margretheskålen. På 60-talet i var man hem.

---

Läs även andra bloggares åsikter om barndom, design, industridesign, tidlöst, bernadotte, sigvard bernadotte, 50-talet, 60-talet, 70-talet

---

Fotnot: Jag har även diffusa minnen av att "min" skolbänk från väldigt tidigt 70-tal var klädd med en virrvarrmönstrad Perstorpsplatta.