dagens svammel

Tidigare i eftermiddags var jag och föreläste för en hoper studenter. Föreläste och föreläste förresten, det var att ta i. Jag berättade om min yrkesroll och min arbetsplats, rätt kul, för de flestas förkunskaper för den specialité jag jobbar inom är i stort sett obefintlig. Nu hade jag hållit samma presentation för ett halvår sedan så jag hade kvar manuskriptet, läste igenom det några gånger i fredags och ändrade smådetaljer i det innan jag gick hem från jobbet då. Idag var jag ute i god tid, vilket är ovanligt för mig. Jag kom till föreläsningssalen 30 minuter innan det var min tur, satt och gjorde små kompletteringar mellan raderna och i marginalen allteftersom jag kom på mer saker att säga medans jag lyssnade till en annan avdelnings presentation.

När jag skulle börja prata upptäckte jag att mina kompletteringar mellan raderna och i marginalen hade gjort manuskriptet rätt ostrukturerat och stökigt, men jag lyckades ändå få en någorlunda röd tråd genom min presentation. När jag hade sagt det sista jag hade stödord till på lappen kom jag inte på något mer alls att berätta, det gjorde egentligen inget för jag hade pratat oavbrutet i 25 av de 30 minuter jag hade till mitt förfogande. Det kändes dock som jag mest hade svamlat en massa strunt men alla såg så nöjda ut. Typiskt mig var ändå att när jag hade sagt punkt, ingen hade några fler frågor och en fjärdedel av åhörarna var påväg mot kaffevagnen kom jag naturligtvis på "å varför sa jag inte det... och det... och det". Har nu gjort ytterligare kladdanteckningar om detta på mitt manuskript så vi får se hur det går om ett halvår - om jag nu tar på mig samma presentation då också.